Dyster bloggdag

Inte alltid på topp!

Nä det är väl lite dystert här i dag…det kan jag villigt erkänna. Känner mer eller mindre för att lägga mig under täcket och gå in i en sorts dvala eller nåt. Jag blir deppig av kyla och snö. Då kanske ni fattar!
Det är ju inte annat för tillfället. Jag kommer aldrig att tillhöra skaran som säger sig älska snö och vinter och kyla, bara för att man är svensk och bor i sverige. Visst, skidor kan vara kul - men det räcker med några timmar. Inte ett halvår!

Nej, nog med dystra miner.
Som egen företagare ska man ha säljförtroende! Ja själv-förtroende också, men nu menar jag SÄLJ-förtroende. Och det är inte enkelt. En del kan ju sälja sina håliga strumpor för ett bra pris. En sån där typisk “sätter foten i dörren-typ” som man nästan köper av bara för att bli av med personen i fråga.
Nej, en sån vill man ju inte heller vara.
Men att sälja sig själv kräver kraft. En bra produkt, det tycker jag mig ha - alltså min egen konst och mina konstkort - men det gäller att få komma in lite med foten. Så att “kunden” också vill titta på vad jag har att komma med.

När man är trött och trög och sjuk av kylan så är det svårt att komma i “den” formen som gör a

Kortställ till mina konstkort

kortstall-kort.JPG

Jag har nya kortställ till mina konstkort. Riktigt jättefina! Det är ett för 9 motiv och ett för 12 motiv, stående (i trä) och en vägg modell för 7 lite större motiv.

I morgon har jag tillgång till min ateljé, det känns kul. Men tyvärr kommer jag inte in i den förrän sent eller kanske i övermorgon. Måste ha bil och Stefan, min man ska hjälpa sin son att flytta till Lund. Mycket på samma gång, så är det ofta tycker jag.
Jag håller också på att måla en oljemålning - det blir ett projekt att fortsätta i ateljén för här hemma blir det lite kladdigt och bökigt.

Men att tro att man ska bli rik eller nåt nu när man är sin egen, det är ju att ta i liksom. Suck, det är faktiskt inte alls kul. För det är mycket som kostar - ja allt kostar ju.
Man vill ju inget annat än att få det att gå runt. Hur gör alla?
Jag önskar jag kunde bli “upptäckt” eller nåt….trevligt.

Jag har börjat lite smått med en annan business för att kunna ha möjligheten att jobba hemifrån. Det är ett koncept som jag har haft koll på under en längre tid. AGEL heter det. Och det kan jag rekomendera för den som vill ha något vid sidan av. MLM och Marknadsföring är underskattat…om ni frågar mig.  AGEL erbjuder en oerhörd bred utbildning och har otroligt bra produkter som man inte alls måste ge sig ut och sälja utan det är för ens eget behov. Om man vill. Det är själva marknadsföringen som är idén med AGEL.
Ja jag ska inte babbla så mycket om det, gå gärna in och kika på AGEL själv. http://www.mlmtopteam.com/mima/

God kväll och kämpa på nu i bistra vinterkylan - snart är våren här! Lovar!

Det var ett tag sedan nu….

rose11.jpg 

Hej igen!

 Det var länge sedan jag var här inne och skrev. Jag hade faktiskt glömt mitt lösenord och… ja ni vet, det är ganska lätt att glömma alla dessa lösenord. Men så testade jag och det gick! Jag blev riktigt förvånad.
Sist jag skrev var det sommar och sol och nu är det 2010 och vinter och kallt. Fast inte så hiskligt kallt nu, det ligger runt nollan och det är helt tillräckligt för mig.
Min kropp tål nämligen inte kyla. Jag går i idé helt enkelt. Till skillnad från min övriga familj som älskar när det är minus 10 och mycket snö, så man kan ut och skida på skaren. Jag har kännt att jag är lite annorlunda där, jag har försökt tycka så - men nu orkar jag inte låtsas. Jag avskyr snö och kyla. Fick sedan höra att min pappa var lika dan, det var skönt att höra. Nu har han ju varit död väldigt länge, sen jag var 12 år. Så jag visste ju inte att har också avskydde kyla och snö. Jag liknar alltså min pappa även där. Jag liknar honom i mina mörka färger till skillnad från mina syskon som är ganska ljusa, min bror har blå ögon och är blond. Syrran blond men har bruna ögon.

Det är ok att vara annorlunda - det inser jag först nu. Men hela mitt liv har jag försökt att passa in lite här och där, men så har det slutat att man blivit sårad eller missförstådd. Nej, nu…när man är 47 då börjar man så smått inse vem man är och vart man är på väg. Jag har varit för mesig och medgörlig. Men så får man också vara, jag slår ett slag för alla mesproppar och fega typer. För, är man det så är man. Alla behöver inte vara så himla tuffa och bestämda, jag tycker inte det. Vi som är snälla och mjuka till sinnet är ju sådana i vår person. Fast lite tuffare har jag blivit, vare sig jag vill eller ej. Livet formar en, ibland lite för mycket kan jag tycka. Men det som sker, det sker inte utan anledning. Det börjar jag också fatta först nu. Det finns en mening.

Jag är nyföretagare - min firma Mia Marcus ArtWork - startade jag här i november 09. Jag säljer via min hemsida och webshop mina konstkort, passar fint på paket och till blommbuketten. Jag säljer även tavlor.  www.miamarcart.se

Ha en skön vecka nu!

ses snart! Mia

Bröllop och lite annat….

img_0333.JPG 

I onsdags var vi på bröllop, det var väldigt fint på alla sätt. Min mans äldsta dotter Sofie var det som gifte sig. Hon är så där juvligt vacker….och än vackrare i sin brudklänning. Min man, Stefan förde fram sin dotter till brudgummen, Fredrik, det var lite mysigt. Stefan var visserligen rätt nervös över detta men allt lyckades. Deras lilla dotter Filippa tultade omkring och tog allt med ro.. Skönt att hon inte skrek eller så. Hon är ett glatt och lättsamt litet barn.
Festen var vid deras sommarställe, vid sjön. De kom in med båten från kyrkan och vi mötte upp vid stranden. Där fanns champange och jordgubbar med choklad. Riktigt lyx-festligt. Ja det var roligt.
Inte så ofta man är på bröllop, och solen sken och det var hur fint som helst.

Övrigt!

Jag jobbar på ett demensboende under sommaren så man är så sällan ledig och kan hålla på med det som man egentligen vill. Det blir aldrig av längre. Det är jobbigt.
Längtar efter att göra hela affärsplanen färdig. Längtar efter att sätta igång.

Men livet det går väl ut på att längta, tro och hoppas och att känna. Men framförallt går det ut på att ha kärlek, känna kärlek…leva i kärlek till sina medmänniskor.

Att ingå äktenskap är verkligen en kärlekshandling - här kommer några fler bilder från det fina bröllpet.

b1.JPG Nygifta

sofiepappa.JPG

Stefan (min man) och pappa till Sofie….

img_0318.JPG För den törstige…

Allt för denna gång.

Förberedelser

1159446292.jpganade.jpg 
Datakonst
Här är två av mina data-bilder, gjorda i paint med snabb hand för att verkligen fånga en känsla.
Jag har skrivit dikter där jag har med sådana bilder.
Förberedelser:

Jag håller på och lägger upp min nya hemsida/webbutik - Försöker ta lite intryck från olika håll. Jag blir lite osäker när jag ser hur duktiga alla är…. ja hur ska detta gå?
Att lägga upp sina produkter på webben så det ser snygg ut och att man sticker ut. (Svårt för alla sticker ut rätt bra tycker jag̷ ;)
Det gäller att marknadsföra sig ordentligt när det är dags. Lite svårt att göra sånt innan man startat något innan man har sitt företag.

För tillfället jobbar jag extra i vården, några veckor i sommar. Så jag passa på och pula med hemsidan och webshopen mellan varven. Det är kul att se fram emot något om ine annat. Vi har möjlighet att vara lite ute på jobbet, så helt instängd är man inte. Det är skönt.

Ekonomin är något som jag grubblar över. Behöver ett litet lån för att köra igång. För jag vill trycka upp kort och kyvert och även gicleétryck och köpa in lite materiel.
Så småningom behöver jag ett annat utrymme…hyra ett rum någonstans vore kanon.

Hoppas allt sådant kommer att lösa sig. Men ingenting händer av sig själv precis.

Ritarmia

Hur vet man…

pelargon1.JPG Pelargoner i fönstret!

Hur vet man……. om man har svininfluensan? frågade jag min man. Jag har nämligen ont i halsen och känner mig ruggig och hängig. Och så läser man i tidningen att det måhända är en pandemi nu som snurrar runt för fullt uti hela världen.
Han sa, ja man börjar grymta i början, sen börjar man bli lite skär….! Ja jättekul va!
Men eftersom symptomen inte verkar vara så tydlig så vet man ju inte. Plötsligt blir det antar jag snabbt värre och så är det för sent. Folk har ju dött…eller?
Sonen har också varit halvdålig länge med halsont och varit sådär hängig. Vi får nog gå och kolla oss. Vill inte börja grymta!!! :-)

Sen, en anna sak som jag inte vet riktigt är hur den här bloggen fungerar. Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag gör ibland…gissar mest tycker. Tex när man fått ett svar på sin blogg, hur man då får fram “svaren”… så det är min okunnighet det handlar om. Egentligen är jag rätt haj på datorer, eller var rätt haj, numera så tycker jag att jag måste fråga om det mesta.
Man halkar efter. Jag måste försöka komma in i den här dator-världen igen, det är en viktig del när man ska starta upp något. Tex att få igång en webshop - jag försökte på en gratis-site, men det blev för invecklat.
Har ni lanske något förslag på en enkel sådan webshop? Tacksam vore jag i såfall…! :-)
Där tänker jag lägga in vykort och även originalmålningar till försäljning samt gicleetryck av mina målnigar till bra priser. (i olika upplagor) Jag tänker ta beställningar på porträtt, på barn, hundar, katter eller vad som helst. I akvarell, tusch…akryl…osv.
Jag kommer att lägga ut lite “stenar” som jag målar, även dessa går att måla efter kundens beställning. Tex om det ska vara till något speciellt ändamål.

/Mia

Måndagkväll i juni…

balans1.jpgMänniskor på väg…
Ovanligt kallt för årstiden, ändå är det så mycket tal om uppvärmningen osvnuför tiden… konstigt, det rimmar illa. Och man hänger inte med. Som vanligt. Men så här kallt som det var i natt och antagligen kommer att bli i natt också har det på sina håll inte varit någonsin, eller inte sedan 1800 - talet.

Men det är sommar och även om jag kommer att jobba större delen av sommaren så känns det bra. Ser fram emot hösten då jag tänker starta upp mitt företag. Nu blir det extra inom vården, inte kanske det man önskar men i dagens läge får man verkligen vara glad för ett jobb. 

 Men, det går frammåt ändå. Man tar en dag i taget så går det säkert bra. ser man hela sommaren, med allt jobb osv, upp tidigt…suck…ja, då blir man lätt deppig.

Ha en skön afton…

Ritarmia

Vykort och målningar

Ja, det är min konst jag vill får fram på olika sätt. Konstutställningar är ett sätt, hur många jag haft är svårt att säga, men i 25 års tid har jag varit mer eller mindre aktiv. Men att sälja målningar och vykort över nätet ett annat sätt, än har jag ingen riktig webshop. Det kommer i höst. Men här är lite som finns hemma just nu :-)
Titta gärna in på min hemsida www.miamarcart.se

 Här är några exempel på mina vykort:

ejenr2.JPG   Eje agnar om, 15×9 (med baksida) 20:-/st

dd.JPG Strandfynd 15×15 cm  25:-/st

icon01.JPG Kristusikon 15×15 cm 25:-/st

Och några exempel på mina akvareller/Målningar

tresystrar1.JPG 

Tre systrar 30×40cm 1300:- (originalmålning i akvarell/penna)

fishingboat.JPG 

Fiskebåten 40×50cm 2000:- Original i akvarell

gulpost2.JPG 

Gul postlåda 40×50 cm Akvarell (Originalmålning) 2200:-

Jag illustrerar också, ofta barnbilder eller blommor….

salvia.JPG simon4.JPG

/mia

Minne från förr

minnefranforr.JPG

Jag har målat en liten bild, “minne från förr” i Akvarell och penna, (blandfärg).

Pappret är väldigt tjockt, och suger in akvarellen lite väl mycket. Därför har jag fått lägga till med lite färgpenna. Det blir lite struktur också i bilden i och med detta. Men för det mesta använder jag endast akvarell, men då med en annan typ av papper. Pappret är viktigt, ibland köper man papper i tron att det är bra, men så inser man att, nej, detta var ju inte så som jag vill ha det. Men man måste ju använda även dessa papper. Nu har jag äntligen börjat gilla även detta papper, det är tåligt…man kan vara lite djärv. Ändra…blöta upp och börja om.
Ja det är ok. Men jag använder helst mitt papper som jag handlar på Artistika, det är bäst. Men dyrt! Och förtillfället har jag inga kvar….!
 Detta är ett motiv som kanske för ens tankar till tider som var, för länge sedan. Kanske till och med innan ens jag var född. Den gamla kameran, nallen och de andra leksakerna är nog från 40-50 talet ungefär. Jag bara får bilder i huvudet som jag sedan prentar  ut genom mina penslar. Denna gången blev det en liten nostalgibild. Man samlar väl in lite bilder i huvudet och sen komponerar ihop den till något eget. Så brukar det fungera för mig.

Jag läntar efter att få möjlighet att starta upp min verksamhet med vykort med egna motiv. Jag har några små ideer som kommer att göra att man ser direkt att det är mina bilder. Jag har ett arkiv av bilder i huvudet och det är mycket som vill komma ut.
Så potensial har jag, i målandet. Förhoppningsvis har jag även potential i företagande också.

Trevlig helg

Mia

Moget fält

falt.JPG

En vacker vy över ett skånelandskap!
Fotot tog jag i somras då fälten stod mogna. Färgerna blev så mustiga och härliga.

Själv är man väl ett “moget fält” när man börjar närma sig de 50. Hua! Kan det verkligen vara jag som är så gammal?
Nej, det är någon som ställt sig framför mig i spegeln. Någon gammal dam som flyttat in här, helt utan mitt godkännande.
Hm, nej…riktigt så illa är det faktiskt inte och jag fyller ju bara 47, snart.
Det börjar väl hänga lite här och var…och till det yttre är man väl inte lika ungdomlig och slät.
Ögonen ser lite tröttare ut, helt klart. BLicken lite matt så där….som om man hade suttit framför en dator i 8 timmar. Fast man inte har gjort det. Tänk de gånger man verkligen har suttit 8 timmar framför en dator, då..ja då får man ha solglasögon på sig. Inomhus!

Men som person gillar jag mest hösten. Så att man nu går in i hösten i själva livet passar mig rätt bra. Man har hittat sig själv på ett annat sätt. Man känner inte att man måste vara social och passa in och vara som alla andra. Nej, man går sin egen väg inte för att man vill det utan för att man inte orkar annat. Orkar inte vara någon annan än den man är.

 Färgstark är jag nog mer i dag än tidigare, inte bara för att jag i dag måste färga håret och då någon nyans mörkare än mitt vanliga mörkbruna hår, nu är det nästan svart. Men det täcker de ilskna gråa stråna som envetet glimmar på sina ställen mycket bättre än det mörkbruna. Jag har, vad jag själv tycker i allafall ett mer färgstarkt uttryck, både som person och som konstnär nu mera.

Jag vågar liksom mer. Har varit lite vilsen och orolig i livet. Följt med massan, inte gjort motstånd. Sagt ja lite väl ofta. Nu mer är jag helt klart en mer Nej sägare.
Det underlättar lite även om andra kan tycka man är lite dryg och trist. Men, det gäller att orka också.
Nu känner jag tydligt att jag inte orkar mer.
Så, god natt…!

/Mia